Astrids brevvän Sara Schwardt flyttar till Mariannelund

När Sara Schwardt var 12 år skrev hon ett brev till Astrid Lindgren. Brevet kom att bli starten på en lång och betydelsefull brevväxling mellan en ung olycklig flicka och en världsberömd författarinna. När breven 2012 publicerades i boken "Dina brev lägger jag under madrassen" blev brevväxlingen återigen en vändpunkt i Saras liv. Nu har nystarten också resulterat i en flytt – till Mariannelund.

I 30 år skrev Sara och Astrid Lindgrens brev till varandra. Mest intensivt i början av 70-talet.

– Min första tanke var att jag skulle stryka en hel del i breven, berättar Sara, som efter långa diskussioner med förlaget och Astrid Lindgrens släktingar ändå vågade publicera breven i princip som de var. Tack vare Saras mod kan vi som läsare få en äkta och ocensurerad inblick i hennes prövningar och tankar. De ärliga och kärleksfulla svaren bekräftar en gång för alla att Astrid Lindgren var precis så omtänksam som vi alltid föreställt oss. Hon besvarar breven med imponerande pricksäkerhet.

– Hon blev den som såg mig och tog mig på allvar. I dag önskar jag att jag hade lytt fler av hennes råd, säger Sara.

Boken släpptes lagom till bokmässan 2012 och Sara fick ta tjänstledigt från städjobbet på Borås lasarett för att hinna med journalisterna, tv-sofforna och föreläsningarna. Under processen med boken hade hon genom gemensamma bekanta fått en nära kontakt med kulturentreprenören Anna Mellergård och också gästat en författarkväll på Kafé Kaim i Mariannelund. I somras, när den största uppståndelsen runt boken hade lagt sig, jobbade hon som volontär i det nyöppnade Barnfilmbyhuset. Hon kom att älska omgivningarna och atmosfären och i höstas tog hon beslutet att flytta till Mariannelund.

– Jag kom till ett läge när jag kände att jag behövde göra något nytt. Någon fick mig att förstå vikten av att fokusera på möjligheterna. Jag bestämde mig för att våga testa, säger Sara.
Hon sa upp både jobb och lägenhet och beställde flyttbil innan hon riktigt visste var i Mariannelund hon skulle bo. Renoveringen av lägenheten hon till slut hittade fjärrstyrdes från Borås.

– Det ordnade sig, så det här ska nog blir bra, säger Sara, som nästan varje vecka fortfarande förläser om sin och Astrids brevväxling. I vår ges boken ut på danska och förlaget arbetar också på tyska och polska översättningar.

Sara skriver dessutom krönikor i kommunalarbetarförbundets facktidning.

– Det känns väldigt bra att bo i den Astrid Lindgrenbygd som för mig länge var som en sagovärld. Jag älskar Näs, Katthult, Bullerbyn och Pelarnehult. Mariannelund är litet, men människorna är ovanligt öppna. Det händer - och kommer att hända - mycket positivt här.