Framtidsveckan ur ett värderingsperspektiv

Pella Larsdotter Thiel är ekolog och miljökommunikatör. I höstas var hon sammanhållande för Framtidsveckan Värmdö, som gick av stapeln 29 september – 7 oktober 2012. Pella skriver många kloka saker på sin blogg, och följande är hennes reflektioner kring Framtidsveckan ur ett värderingsperspektiv. Pella kommer tala på den konferens som Astrid Lindgrens Hembygd arrangerar under Framtidsveckan.

Det är detta som är kunden, sa du? Hållbarhetskonsulten försöker förstå vad Framtidsveckan är för något och pekar på Edwin, 6 år, Framtidsveckans ständige omslagspojke. Nej. Barnen är inte våra kunder. Oavsett om de har pengar eller inte har de rätt till ett gott liv, samma rätt som vi har haft.

Vi har alltid velat att våra barn ska ha det bättre än vi själva har haft det. Och genom århundradena är det också så det har sett ut. Det är inte så många decennier sedan som den tanken började skära sig mot verkligheten. Och det är kanske inte förrän de senaste tio åren eller så som det har börjat stå riktigt klart att sättet vi lever på nu minskar möjligheten att färdas väl för de som kommer efter oss. Vi lånar av framtiden. Och vi kommer inte att kunna betala tillbaka. Att vilja barnen väl innebär helt andra saker idag än vad det har gjort tidigare.

Klimatfrågan är en moralisk fråga, skriver Billy Larsson i ett inlägg på Newsmill. Sättet vi lever på orsakar andra människor lidande och död, nu och i framtiden. 

”Oförmågan att hantera klimatfrågan innebär en moralisk kollaps gentemot kommande generationer. Hur kan det komma sig att vi har kunskapen om att mänskligheten går mot en svår framtid, men gör så lite för att förhindra detta?”

Ett av de första evenemangen på Framtidsveckan [på Värmdö] var ett besök hemma hos oss, där Mikael Borgh från Kretsloppsenergi AB visade och berättade om solceller. Ända sen vi la upp solceller på taket har det varit mycket frågor om kilowattimmar, återbetalningstid och kronor. På sista tiden har jag tröttnat på att svara på frågorna – för det var ju inte därför vi la upp de där panelerna. Det var för att vi ville ta ansvar för vår energiförbrukning. Men det är ju så svårt att säga, det låter så jolmigt på något sätt… Så mycket coolare att svänga sig med siffrorna och säga att jovisst vettu, det kostade en slant, men snart trillar kulorna in serru, man är ju en vinnare i det långa loppet! 

Det var faktiskt en man som tog upp frågan under besöket; att det är ju inte för att tjäna pengar man gör detta. Det kan tyckas vara en liten skillnad – det är väl bra om man kan säga att det är lönsamt att investera i solceller? – men det är det inte. Det är en stor skillnad. Det beror på hur våra värderingar fungerar. Så fort vi påminns om pengar så aktiveras de yttre värderingarna, de som handlar om yttre bekräftelse, materiellt välstånd och status. Dessa kommer inte att hjälpa oss i den stora omställning vi är inne i nu. Till den är vi i desperat behov av de inre värderingarna, de som handlar om solidaritet, gemenskap och delaktighet. Och dessa försvagas i takt med att de yttre stärks, som en gungbräda. En del av omställningen är förstås att tvärtom stärka de inre värderingarna. Billy Larsson talar om mental omställning (omställningsrörelsen om inre omställning):


”Invändningen mot att en mental omställning måste påbörjas omedelbart är given: det inte är möjligt, och är det möjligt är det i vart fall inte möjligt annat än på lång sikt. Gentemot sådana invändningar finns två svar. Det ena är: som situationen i världen är nu, är det bara det som ser orealistiskt ut, som är realistiskt. Det andra svaret är: vi gör förändringarna nu, för att det är nödvändigt. Allt annat är slöseri med tid.”

Därför är det så viktigt att komma ihåg varför vi gör detta, Framtidsveckan. Det är för barnen. Det är för att vi vill kunna se dem i ögonen och säga: jag gjorde vad jag kunde. Och det är viktigt att behålla fokus även när vi pratar om Framtidsveckan. Det är så lätt att börja prata om sårbarhet och gröna affärsmöjligheter. Och det ska vi förstås göra. Men take-home message är alltid: vi gör det för barnen. Edwin påminner oss.