Oljebolag i Underlandet

Alla som plockat bär eller svamp vet att det går fort att fylla korgen när man hittar bra ställen, men att man fort tröttnar när man får gå långt mellan fynden. Likadant är det med de råvaror vi använder, såsom olja, kol och gas.

Redan på 1800-talet när kolet började bli en allt mera central del av energianvändningen i Europa höjdes röster för att det är problematiskt att göra sig beroende av en icke förnybar energikälla. Eftersom man hela tiden hittade mera kol och sedan olja och gas har dessa röster förlöjligats och ignorerats. Men någonstans förstår ändå alla resonemanget att inget kan växa oändligt i en ändlig värld. Inte ens Kinas kolanvändning.

De senaste 2-3 åren har oljepriset legat på en historiskt rekordhög nivå. De bolag, privata eller statliga, som haft tillgång till lättillgängliga reserver har kunnat tjäna mycket pengar. Men i takt med att vi eldar upp den olja som levereras måste förstås bolagen hitta ny olja. Precis som med bären och svampen har de förstås börjat med att ta för sig där det är enklast och billigast. Nu finns det massor olja kvar, men det krävs allt fler borrhål, mera teknik och varje nytt fat kostar allt mera att hitta och pumpa upp.

Detta har kunnat vi kunnat se tydligt i de stora bolagens allt högre kostnader för prospektering och utveckling av nya områden. Mellan 1998 och 2005 investerade de stora bolagen ca 1500 miljarder dollar i konventionell oljeproduktion och lyckades öka produktionen med knappt nio miljoner fat om dagen. Sedan 2005 har de investerat 2500 miljarder och ändå inte lyckats hålla en jämn produktion. Istället har produktionen av konventionell olja minskat med en miljon fat per dag. De får alltså springa allt fortare för att ens lyckas stå still, som den röda drottningen i Alice i Underlandet.

Detta leder till problem för de enorma energibolag som utöver förutom att investera i ny produktion (eftersom de gamla fälten sinar) måste betala utdelning till sina ägare (som våra pensionsfonder t.ex.). Nu har det gått så långt att bolagen, trots historiskt rekordhöga oljepriser, börjat ställa in en massa investeringar och sälja av delar för att kunna betala utdelningarna till ägarna.

Detta är positivt för klimatet, men knappast för vårt oljedrivna industriella samhälle. Det vi ser är alltså ytterligare ett sätt som vi, om vi vill identifiera oss med dessa bolag, säljer ut framtiden (genom att inte investera) för att kunna betala för dagen. Kapital (finansiellt och fysiskt) konsumeras idag istället för att investera för framtiden.

För mer information rekommenderas att se den presentation som denna artikel är inspirerad av.